Reseberättelse Catania Maj 2017

Reseberättelse Sicilien maj 2017
Det började med att Dan bokade fel när vi skulle boka en resa ”sista minuten” i början på augusti 2016. Så plötsligt stod vi med en resa till Sicilien i maj 2017 som inte var ombokningsbar. Så då fick vi ju åka dit.

En intensiv vår och boendet bokades i en hast i mars utan fundering på var på Sicilien vi ville vara och vad vi ville se. Så vi bokade helt enkelt i Catania dit vi skulle flyga. Etna View apartments mitt i stan.

Fin och rymlig lägenhet högst upp i huset med utsikt över Etna om man tittar lite åt höger. Ingen balkong tyvärr men vi har inte lidit särskilt över det. Lite oroande var det när Dan skulle lägga i pengar till parkeringen en morgon och låste utifrån. Frukostleverensen kom innan han kom tillbaka och jag kunde inte öppna inifrån. Och då slog det mig att det inte heller fanns någon väg ut ur lägenheten om det skulle börja brinna. Säkerhet är kanske inte det italienare funderar mest på.

Vi hade bokat bil i förväg, 3 dagar, men som sagt inte funderat på eller tagit reda på så mycket om resmålet och vad man borde se.

Vi fick lite tips, av min syster som varit där tidigare, av goda vännens mamma – både tipsade om Taormina, systern även om Syrakusa. På planet ner satt vi bredvid en kvinna vars dotter bott på Sicilien i 7 år, i Modica. Hon tipsade om den staden och om Ragusa.
Ragusa läste jag mig till att det var en världsarvsstad och förstod sen också att Modica också var det. Och kanske var den staden den häftigaste upplevelsen, åtminstone rent visuellt. Vi var inte beredda på det riktigt och det tog nästan andan ur oss. En stor stad som växte fram ur klipporna, tätt, tätt upp på bergsväggarna. Vi tillbringade ingen tid i staden eftersom målet var Ragusa och vi redan satsat på Syrakusa innan. Och vi är ju inte särdeles morgonpigga så före kl 11.30 kom vi inte iväg – bilen skulle heller inte hämtas förrän kl 10…

Men vi tar det från början.

Måndag: Vi anlände till Catania med buss från flygplatsen (billigt och smidigt).
Nära från bussen till hotellet, som vi höll på att missa, med en nästan osynlig liten pappersskylt vid en ringklocka bredvid porten. Ringklockan funkade inte, det gick bättre att ringa via mobilen. Vila och tidig middag och strosa i Catania och vi såg katedralen på Piazza Duomo från ut- och insidan. Rätt tidig kväll och 11 timmars sömn (efter 1 timme natten innan, lite resfeber p g a tidig avfärd).

Tisdag: När vi vaknade var det en jättestor marknad nedanför vårt hus, längs flera gator och ett stort torg alldeles intill. När vi väl kom ut var Dan hungrig (usel italiensk frukost) och då blev det ingen shopping. Lite lätt lunch och italiensk chokladglass innan vi promenerade till ett konstmuseum som hade utställning med Maurits Cornelis Escher (1898-1972), holländare som bodde många år i Italien. Fantastisk utställning! Vi passerade ett torg med operahuset Bellini Opera.
Dan joggade på eftermiddagen. Jag strosade i Bellini-parken. Middag i ett mysigt litet kvarter/torg innanför en gata vi passerade på väg från utställningen.

Onsdag: Dan hämtade bilen, lång promenad längs huvudgatan Etnea och tjorvigt att hitta med bil sen genom stan, men Dan är ju van (proffs-)förare sen gammalt…
Sen körde vi mot Syrakusa, som vid första anblicken inte visade något intressant, hungriga hittade vi en restaurang nära en sidobelägen kaj och tack vare deras wi-fi kunde vi se att ön på andra sidan hamnen var Ortigia verkade något att kolla in. Fullträff. Ett stort och fridfullt ”Gamla stan” med en stor piazza och med tillhörande gigantisk katedral, många små gränder med gamla söta hus. Vidare sen mot Ragusa och via Modica (som vi hade tänkt strunta i…!) men som sagt, det var nog nästan den häftigaste visuella upplevelsen. Vi tog ”fel” väg till Ragusa och kom in i den nya moderna staden och det var ju inget att se och på vår väg tillbaka mot Catania hittade vi så mera av en slump det gamla Ragusa och det var ju något helt annat. Det var nästan skymning när vi kom dit så det blev ett kort varv i stan och några bilder och sen middag på en av stans bättre Trattorior. Åter till Catania i mörker.

Torsdag: På torsdagen var målet Taormina. Vi tog kustvägen och fastnade lite på vägen i Catanias ”gamla stad” som låg fint vid kusten. Fint att se, men trött och kissnödig Helena var lite missnöjd över fördröjningen. Längs kustremsan låg ett pärlband av små städer så färden var långsam och så småningom tog vi motorvägen. När vi svängde av mot Taormina var vägen som var skyltad Taormina avstängd. Här hamnade vi nu i gräl om hur vi skulle köra och vart vi skulle svängt av….Vi hittade en väg som bar upp mot bergen och vi passerade Taorminas lägre del utan att fatta det men det var så vackert så Helena hoppade av mitt i bilkön för att få njuta av den fantastiska utsikten. Det var Isla Bella. Dan vände och kom tillbaka, vi åkte vidare och hamnade nere i Giardino Naxos som från huvudgatan inte kändes jättespännande och inte alls lika vacker som uppe vid Isla Bella. Vi var dock hungriga (förskjutna luncher har varit genomgående på resan och upphov till irritation och där är jag väl mera skyldig för jag vill gärna äta där det är vackert och man kan njuta även av omgivningarna, än ta första bästa krog). Så vi vände igen och såg att vi passerat vägen upp till Taormina där det stod horder av bilar och bussar och lyckades hitta en parkering där. Man fick inte köra upp med privata bilar. Så då började klättringen. Slingrig och trafikerad asfalterad väg, med stora och små bussar. En bit upp fann vi trappor som vi tog som gjorde vägen kortare. När vi kommit upp klev vi in på första öppna restaurangen, nästan ensamma där, men den var en hit! Bra mat – risotto med skaldjur, gott kaffe, wi-fi och en ägare/servitör som var trevlig och pratade bra engelska. Duca di Cesaro – rekommenderas. Den låg precis bredvid parken Giardini della Villa Comunale på Via Bagnoli Croci. Medan vi väntade på maten tog jag en kort promenad i den vackra parken och fotade lite.
Maten gjorde susen, vi blev glada igen och bad varandra om ursäkt påbörjade upptäcktsfärden genom staden. Fantastiska vyer, vackra gamla hus och gränder och mysiga restauranger och kaféer och en vacker mindre katedral, St Nicola. Makalöst sidoaltare och dopfunt i marmor. Och en vacker snidad (trä eller keramik) version av Den sista måltiden i glasmonter. Vackert mörkt innertak i trä. Väl värt ett besök.
Svindyrt kaffe och öl på en av piazzorna i eftermiddagssolen. Sedan började vi återtåget nerför berget och denna gång blev det den riktigt långa vägen ner då vi kom ut på annat ställe, med svidande fotsulor som följd. På vägen ner funderade vi över var den där grekiska amfiteatern låg och försökte utifrån ett tidigare inköpt vykort räkna ut var det låg men blev inte klokare av det. På vägen tillbaka till Catania tog vi motorvägen och då gick det undan.
Vi sökte oss sen tillbaka till en restauranggata bakom shoppingstråket på Etnea som vi sett på tisdagkvällen som verkar vara italienarnas egen favoritgata för en utemiddag. Gott och trevligt.

Fredag: Vi beslöt oss för nytt besök i Taormina och amfiteatern efter att ha kollat ut var den faktiskt låg. Men Dan ville se Messinasundet så vi susade de 8 milen upp längs motorvägen och svängde in i centrala Messina. Såg bara modern stad och överallt där det var vatten var det järnväg och industriområden. Vi gav upp och körde kustvägen söderut mot Taormina. Hungriga igen. En bit ner efter Messina blev vi oroliga över att alla restauranger avtagit eller hade stängt (off season), tankade och köpte en påse kris-chips men bara en bit fram fanns en stor restaurang vid den lätt steniga stranden. Fin utsikt om än man bara kunde sitta inomhus. Jag passade på att känna på vattnet och plocka lite stenar medan vi väntade på maten. Maten var inte så mycket att hurra över men med lite förnyad energi så kunde vi köra vidare mot Taormina. Vacker kustremsa och lite Messinasund såg vi ändå om än fastlandet var lite längre bort där. Men nedersta delen av stöveln såg vi.
Denna gång parkerade vi närmare linbanan som vi tänkte ta upp men som Dan redan misstänkte (vi hade inte sett några korgar i färd) var den avstängd. Ersättningsbuss upp blev det, funkade bra. Jag hade införskaffat en guide med karta över Taormina och vi följde kartan mot det vi trodde var vägen till amfiteatern. Den ledde dock fram till ett hotell genom vilket vi inte fick gå in och vägen fram dit höll man på att asfaltera. Så det blev till att gå runt och på så vis hamnade vi åter på restaurangen från dagen innan och drack kaffe. Där berättade ägaren att hela stan fixas inför ett G7-möte med Trump och alla höjdare och det förklarade att vägar var avstängda och att gator asfalterades. Troligen ska dom bo på det hotell vi kom fram till när vi sökte amfiteatern. Och han förklarade att man gick in bara strax nedanför hans restaurang. Och väl där insåg vi att vi varit på väg in på amfiteatern dagen innan när vi kom upp i stan (jag följde strömmen, Dan hejdade mig med ”vart ska du, det här är ett arkeologiskt museum” – haha, vi fattade inte vad det var…..)
Nå, vi fick se teatern med dess vidunderliga utsikt och nog kände man historiens vingslag även om mycket av det man såg var restaurerat med nyare sten och tegel.
Eftersom bilen skulle vara åter på bilfirman senast kl 20 kunde vi inte stanna så länge denna dag heller. 19.45 var bilen återlämnad och vi gick till samma restauranggata som kvällen innan, men annan restaurang. Minst lika trevligt. Tre dagars bilhyra med gps gick på knappt 950 kr. Utan extra försäkring, så det var tur att allt gick bra.
Innan vi åkte iväg denna dag hade vi bokat tur till Etna för lördagen. Mitt i natten vaknade jag och messade till Tove som åkt till London. Det visade sig att hon råkat ut för att förlora väskan med pass och pengar….! Räddad av Nigel Harvey som hade lägenhet nära där hon skulle bo och som funnits via Maria, viss lättnad. Men blev rätt dålig nattsömn…

Lördag: Upp kl 07.30, avfärd 08.30. 7 turister och en italiensk förare/guide. Ett par från Rumänien, ett från USA, vi från Sverige och en kvinna från Ryssland. Vi lärde oss massor om vulkanen och vulkaner i stort, bra guide. Bara Dan åkte till toppen, vi andra stannade vid basstationen och såg de äldre kratrarna från slutet på 1800-talet. I sig en ganska tuff promenad att komma upp men en upplevelse måste jag säga. Ett landskap som skiftade i brunt, svart, rost och grönt med lättare växtlighet. Det tar ganska många år innan det växer på lavastenarna. Högst upp där Dan var var det bara svart och han gick på ännu varm lavasten. Nöjda men trötta somnade vi till på vägen ner i minibussen, men ett trevligt besök i butik som producerade vin, pesto, honung, likör och lite till väckte oss en stund. Guiden beskrev honungsprocessen och vi fick se maskinerna som användes i ”anrikningen”. Jag köpte lite vitlök-/chili-pesto, pistagelikör och liten burk honung. Vi somnade igen på vägen till Catania.

Eftermiddagsvila och sedan middag på första kvällens restaurang. Åter tidigt till lägenheten, jag var rätt slut.

söndag: Sovmorgon, slö dag i sängen till kl 13 med lite break för frukost och skrivande. Strosa på stan och lunch på för oss nytt och soligt torg bortanför Piazza Duomo. Dålig service men ok mat. Sen kaffe och glass på bästa glass- och kaffestället på Piazza Vicenzo Bellini. Bra priser, supergod glass!